Fyra arter som inte längre är rödlistade
Utifrån Internationella naturvårdsunionens kriterier presenteras vart femte år den så kallade rödlistan, som är Sveriges officiella bedömning av risken att arter försvinner från landet. Även om situationen är ansträngd för många arter finns exempel där insatser så som restaurering av natur gör verklig skillnad. Nedan följer fyra uppmärksammade arter som fått lämna rödlistan och numera klassas som livskraftiga.
Havsörnen
Till följd av en stor och stadigt ökande population betraktas havsörnen nu som livskraftig för första gången sedan rödlistan infördes 1975. Efter förföljelse och kraftig påverkan av miljögifter var beståndet nere i mycket låga nivåer under 1970-talet – och 1973 föddes bara sex ungar längs hela ostkusten. Tack vare omfattande bevarandearbete finns idag cirka 1400 par, och arten häckar nu över hela landet.
Uttern
Uttern var nära att utrotas i slutet av 60-talet, men populationen har sedan dess ökat efter långvariga naturvårdsinsatser. De viktigaste orsakerna till återhämtningen är lagstiftning om förbud mot jakt på uttern och likaså förbud mot miljögifter som påverkade utterns fortplantning negativt. Sakta men säkert har uttern härigenom tagit tillbaka sitt gamla utbredningsområde och kan nu ses i princip i alla landets väderstreck. Ett ytterligare exempel på insatser är Projekt Utter, som startades av Världsnaturfonden 1975 i samarbete med Trafikverket, där passager vid broar anlades för att minska risken för trafikolyckor.
Aspen
Tack vare riktade naturvårdsåtgärder i sötvattenmiljöer har aspen fått lämna rödlistan. Genom restaurering av vattendrag, borttagning av vandringshinder och byggande av fiskvägar har fisken åter kunnat nå sina lekplatser. Skyddsåtgärder som fiskeförbud under lekvandringen och förbättrade livsmiljöer i strömmande vatten har också bidragit till att populationerna ökat och att arten nu klassas som livskraftig i Sverige.
Långbensgrodan
Långbensgrodan har återhämtat sig tack vare att man har inventerat och följt upp populationerna samt genomfört olika åtgärder i dess livsmiljöer. Det handlar bland annat om att restaurera lekvatten, förbättra omgivande landmiljöer och skapa spridningskorridorer så att populationer kan hålla kontakt med varandra. Dessutom har man arbetat med att bevara och återställa livsmiljöer för att länka samman olika populationer och därigenom stärka artens långsiktiga överlevnad.
Källor: SLU Artdatabanken, Havs- och vattenmyndigheten, Naturvårdsverket och Världsnaturfonden.